2146 Marcus LUCASSON

Häradsskrivare i Transjö, Ekeberga sn.. Blev ca 35 år.

Äktenskap med 2147 Märit JOHANSDOTTER (1585? - 1654?)

Noteringar

Sköt sig med pistol i huvudet pga oegentligheter med Älvsborgs lösens uppbörd år 1617
Marcus kom från Transjö, Ekeberga sn.
Marcus var son till borgmästare Lucas Marcusson i Kalmar.

I Släkt och Hävd 1984-85 sid 376 står det som Niklas skriver om.
2005 11 01 Skriver Niklas Rosenblack följande:
Marcus Lucasson i Transjö sköt sig själv 1617 och blev ynkligen begravd på hästbacken vid Ekeberga. Han är son till handelsmannen Lucas Marcusson i Kalmar, som en tid även var borgmästare där. Denne och hans bror, även han handelsman i Kalmar, Olof Marcusson ägde arvetomt i staden och deras far Marcus har alltså även han varit borgare i Kalmar stad i mitten av 1500-talet.
Själv är jag ättling till Marcus Lucassons dotter Ingierd (Ingrid) Marcusdotter som var gift med länsmannen Per Persson Spak i Transjö + Arnaskruv - deras dotter Kerstin Persdotter gifte sig med länsmannen Sven Andersson i Källeskruv, Ekeberga sn och dessa är min farfars farmors farfars farmors morföräldrar.

Göta hovrätt, Advokatfiskalens arkiv EVIIAAAD:4
Uppvidinge härads dombok (renoverad), tinget 1615 den 15 juli i Stampehult, ALgutsboda socken:
Ransakningh om Marcus Lucasons dödh, Häradtzskrifware vthi Konge och Vpwidinge härader, hwilken sigh sielfwer ihielskiöt med en Pistooll etc
Sammedagh kom för rätta Hustru Märitt i Transiö, och sorgeligen gaf tilkienna att hennes Man Marcus Lucason hafwer af oförstånd och stor miströßt tagett sigh oråd före och skotitt sigh sielf ihiel med en Pißstooll vthi sin eghen badstufwa. etc.
Och effter detta fallett skedde adgen för än detta tingett angik derföre blef her om på tingett ransakadtt.
Och hafwer Man her om Jngen annor kundskap eller orsak till för:de Marcuses ofall förnummett, än Dhett hansegen hwstru hafwer berättadtt. Nembligen, att förleden Måndagh den 12 Junij kom Marcus hem ifrån Callmer och klagade sigh möckitt der wara Platzadtt Och ahnfechtadtt för dett stora Peninga rest som till Callmer Slott och bygningh war förordnat, Såsom och För det gierda rest som resterade på 1614 Åhrs Landtogz gierd, och Tijonde SPanm[å]ll och för möckin Annor rest.
Blef Jnmanadtt på Slottet Såsom Och twingadt att vttgifwa starka handskriffter och obligeringar, att han en sådan odräijeligh Summa till nästkommandes Olufzmeßo tijd skulle betala. hwilket honom syndtes wara omöijeligit, der öfwer han med gråtandes tårar den ganska dagen öfwer möckit qwijdade, och sade sigh tilförende aldrigh så hårdt wara tilltalader; och Fougten war döder, Och han war allena att vtfordra restet och Ingen hielp hade. Och sade till sin hwstru, lätt bereda migh badstuffwa, det hon och giorde. Mädan badstufwan eldades, togh Marcus bly och stöpte lood af. Tå sade hwstru Märitt till honom hwadh tage i eder nw före? Jntheth pläge i sielfwe sådant giöra?
Swarade Marcus: Ståthållaren hafwer gifwit mig fullmacht, at draga vt medh grentzen och vtpandta gierdarest och föra min bößa wid Sadelen för skalkar och bofwar skull, ty wäria biuder frid. När han hade stöpt lodh och ladt bößan, togh han sin bönebok, laas och bad gud.
När badstufwan war ferdigh, gick han i badstufwe, När han kom vp gick han genast i sin sengekammar och lade sigh: Tå kom Oluf Holms dreng dijtt, och wille tala med honom, tå gick hwstru Märit in till honom och sade at drängen war förhanden och wille tala medh honom, Sade Marcus, gif honom maat, Jagh orkar intheth tala med honom i affton. När Hwstru Märit hade bestelt hussyslerna gick hon i sengh till honom och lade sigh. Om Natten wid the lågo, angzlades Marcus, och hof hender. nav p om hufwudet, laas och bad Gwdh. Om Morgonen dett första dagen syndtes, sade han till sin hwstru, her är så qwalmogt och heedt Jnne, Jagh will gå wp i Nattstufwan och legga migh, der hafwer Jag bätre rhoo /: ddet han offta tilförende giöra plägar :/ När han stod vp, togh han sin kiortell, töfler och Natmößa och böszan som han om afftonen ladt hade och gick om Tisdagz Morgonen den 13 Iunij vthi sin bastufwa, Och hadhe sadt bößan på sit wenstra bröst, tröcht till medh högre handen och skotet sigh igiönom med thu lod, dher han fram på dagen fans döder. Deße efft:ne dannemän blefwo af tinget Nämde dijt, at Syna hans älenda lijk strax om Morgonen när gerningen war giord. Her Bencht i Lenhofda hans kiörkeherde, Jöns i Arneskruf, Thor i boaskogh, Jon i Hulterstadh Håken i Boaskogh, Nils i yggesry, Jon iThomishult Nils Axellson vnderschrifwaren, Per Skreddare i Fagrehult, Ödge i grenehult. Och hafwer Synamänner. na Sampt HäradtzNemde af det dhe syndt och seedt hade Jntheth annat kunne tänka ähn för:de Marcus, denne gerningh hade giordt af berådt modh, och icke af vettlößz eller druckenskap, dy han war hwarken wetlöös eller drucken. Derföre skote saken ifrån sigh och begärade höra Sweriges Lagh. Blef för den skull vpläset det 4. Cap. i Höghm: B: och effter samma Cap. afdömdt, at hans Lijk skulle vtföras och i båle brennas.
Men effter för:de Marcus hafwer warit Cronones gamble tienare, och man eij annars weet än han sin tienst her till troligen hafwer vtstådt, och giordt monge rekenskaper. Hafwer Prästerskapet Nemden och hela häradet, Sampt hans egen hwstru och barn med gråtandes tårar, feldt förbön för hans fattige lijk, at det måtte Niuta kiöregården och blifwa begrafwet, hwilket man vthi ödmiukhet hemsteller vthi höga öfwerhetenes Andeliges och werdzliges höga ochwijsa betenkiande her om gifwa sin MEningh tilkienna,
Ödmiukeligen begärandes att dheras H:ber och Wörd:ter wille ofwerwäga och egiönom fingra see deta hans ofall helst effter han blef twingadt sigh högre obligera och förskrifwa, ähr honom Menniskeligit och möijeligit war efterkomma, Såsom och at han vthi sin wellmacht haffwer warit Gudfruchtigh Så möckit Menniskior döma kunne. Gerna hulpit till kiörkior, Scholer och de fattige.
Jcke war han heller med Någor vppenbara Last eller misgerningh vthi sin Lifztijd beslagen. Hafuer han och på de högtijdes dagar som kiörketienesten icke blef hållen wid hans Sochnakiörke, taget sin Postilla, läset för husfolket och dem till Gudfruchtigheth troligen förmanadt. Och eliest sielf, affton och Morgen altijd fallit på knä och giordt sine böner. Lekwell är han fattig Man så grufweligen frestadt worden.
Her om blef skrefwit Ståthållaren och Bispen till at hero på gifwa sit betenkiande, och är Swaradt, at hans lijk måtte komma i Jorden vthan kiörkegården i hästebacken, hwilket och så ynkeligen skeedt ähr, etc.

Källor